De brittiska växtjägarna
De brittiska växtjägarna på 1700- och 1800-talen — botaniska insamlare som reste världen runt för Royal Horticultural Society, de stora kommersiella plantskolorna och privata uppdragsgivare — förvandlade europeiska och amerikanska trädgårdar genom att introducera tusentals nya arter. Många av dagens vanligaste trädgårdsväxter härstammar från just deras arbete.
Joseph Banks (1743–1820)
Banks följde med kapten Cook på Endeavour-resan (1768–1771) och samlade in omkring 1 300 arter som var nya för den europeiska vetenskapen. Som inofficiell ledare för Kew från 1772 finansierade och utsände han växtsamlare över hela jorden — en samtida slags institutionell entreprenör.
David Douglas (1799–1834)
Sänd av RHS till nordamerikanska Stillahavskusten. Han introducerade douglasgranen (uppkallad efter honom), sitkagran, lupiner, blomsterribsen och omkring 240 andra arter. Hans tidiga död i en olycka i Hawaii blev en symbol för hela jägarromantikens dramatik.
Robert Fortune (1812–1880)
Reste tre gånger till Kina mellan 1843 och 1860, introducerade forsythia, weigela, jasmin och, viktigast av allt, teplantan — vilket bröt det kinesiska monopolet när Fortune smugglade plantor och tearbetare till Darjeeling åt Brittiska Ostindiska Kompaniet. Tehandelns hela världshistoria förändrades därmed.
Joseph Dalton Hooker (1817–1911)
Banks andliga arvtagare, som samlade i Himalaya (1847–1851) och i andra regioner. Han introducerade många rhododendronarter som förvandlade godsträdgårdarna i svala fuktiga klimat från Cornwall till Irland och Skottland. Hans korrespondens med Darwin förde dessutom in växtgeografin i evolutionsteorin.
Ernest Wilson (1876–1930)
Möjligen den största av alla. Wilson samlade i Kina åt plantskolan Veitch och senare åt Arnold Arboretum. Bland hans introduktioner finns Davidia involucrata (näsduksträdet), Lilium regale och över tusen arter som tidigare aldrig odlats i Europa. Hans fältdagböcker är fortfarande standardläsning inom botanikens historia.
Frank Kingdon-Ward (1885–1958)
Den sista stora växtjägaren från den heroiska eran, som samlade i det himalayiska kungadömet Bhutan, i norra Burma och i Assam, med tjugofem expeditioner under femtio år. Hans rapporter över blå vallmo (Meconopsis) gjorde släktet till en svensk drömväxt för svala fuktiga skuggor.
Arvet
De brittiska växtjägarna formade i grunden vad en tempererad trädgård innehåller i dag. Många anläggningar — Caerhays i Cornwall, Howick Hall i Northumberland, Castle Howard — byggdes uttryckligen för att hysa material från deras expeditioner. Att se växterna i dessa trädgårdar är att se ett kapitel kolonialhistoria översatt till levande material.
Utforska på kartan
Alla trädgårdar som nämns i artikeln finns markerade på den interaktiva kartan. Använd den för att lägga upp en resa kring de stora samlingarna eller jämföra hur olika regioner tagit hand om sitt jägar-arv.